Kollektivavtalets dag – men var var arbetsgivarna?

På kollektivavtalets dag firar vi ordning, trygghet och samarbete – ändå hördes inget från arbetsgivarsidan.
I tisdags möttes jag på kollektivavtalets dag. Fackförbundet delade information om varför kollektivavtalet är så viktigt. Sedan blev det tårta.
Men borde inte informationen på denna dag komma från både arbetsgivare och arbetstagare? Den 17 mars är ju dagen vi gemensamt står upp för kollektivavtalet och den svenska modellen

Vart var arbetsgivarna?

Det fick mig att fundera. Timbro brukar man kunna lita på – de är snabba med att kritisera eller lyfta fram brister ur ett arbetsgivarperspektiv. Ändå var det tyst på deras hemsida och X-konto denna dag.
Kan man bara kritisera kollektivavtalet? När det gäller att stå upp för avtalet, framhäva det som är bra och visa varför det skapar ordning på arbetsmarknaden – varför hörs inget då?

Kollektivavtal – mer än löneförhandlingar

När man säger kollektivavtal tänker man ofta på Svenskt Näringsliv, Almega och branschorganisationerna. Och på de stora löneförhandlingarna.
Men kollektivavtal är också små avtal med den lokala chefen. Om hur vi vill ha det på arbetsplatsen. Är inte det något att stå upp för? Att vara stolta över? De hjälper företaget att bli ännu bättre.

Kollektivavtalet är ryggraden

Kollektivavtalet visar inte bara vilka löner och villkor som gäller. Det är själva ryggraden i den svenska modellen. Det skapar ordning på arbetsmarknaden, trygghet för arbetstagare och stabilitet för företagen.
Fackförbundet markerar kollektivavtalets dag – men arbetsgivarna är tysta. Om man verkligen tror på modellen borde de också stå upp för avtalen. Visa att de värdesätter den ordning och trygghet som avtalen skapar.
Kollektivavtalet är inte något man bara kritiserar eller ifrågasätter. Det är något att respektera, vårda och vara stolta över. Hur vi arbetar tillsammans i Sverige påverkar både människor och företag positivt.