Varför röstar fackliga på S?

Jag fick nyligen en kommentar från Patric Allden på Threads som sätter fingret på en av de mest klassiska frågorna om den svenska modellen:

”Det har alltid förvånat mig att folk som är fackliga röstar på S. Dom om några borde rösta på dom som vill att företagen går bra. Då kan ju lönerna höjas, eller ni tror inte på den fackliga styrkan?”

Det är en rak och viktig fråga. Som facklig med 14 år på terminalgolvet ser jag dock att svaret inte bara handlar om ekonomi, utan om makt, historia och hur vi bäst skyddar det vi har byggt upp.

Det tvåbenta systemet – Varför vi skapade politiken

Man måste komma ihåg historien: Det var faktiskt vi i arbetarrörelsen som en gång i tiden grundade Socialdemokraterna. Vi insåg tidigt att det inte räckte med att förhandla vid fabriksgrinden eller på terminalen. För att få verklig makt över våra liv behövde vi en egen röst i riksdagen som kunde stifta lagar som skyddar oss.

Vi skapade det vi kallar för ett ”tvåbent system”:

• Facket sköter vardagen på arbetsplatsen och förhandlar om kollektivavtalen.
• Politiken ser till att spelreglerna är rättvisa genom lagar som LAS (anställningsskyddet) och MBL (medbestämmande).

Protektionism eller facklig pragmatism?

Den här diskussionen är högaktuell. Nyligen skrev Carl Eos en krönika på Riks där han hyllade nationalismen som en bärande kraft. Jag svarade på det här i mitt inlägg ”Facklig protektionism & nationalism – Carl Eos” här på bloggen.

Där Carl Eos pratar om nationalism, väljer jag att prata om facklig pragmatism.

Att vara pragmatisk innebär att vi förstår att företagen måste gå bra för att vi ska ha jobb. Men vi är också realister: vi vet att rekordvinster inte automatiskt sipprar ner till arbetarna bara genom god vilja. Den ”fackliga styrka” som Patric nämner i sin kommentar vilar helt på att vi har politiska verktyg som backar upp oss. Utan den juridiska ryggmärgen från politiken blir vi tandlösa vid förhandlingsbordet, oavsett hur bra det går för företaget.

Varför inte ett ”företagarvänligt” parti?

Patric undrar varför vi inte väljer de partier som profilerar sig som mest företagsvänliga. Svaret är enkelt: Deras ideologi handlar ofta om att ”ge företagen frihet” genom att försvaga arbetarnas skydd.

För oss i facket vore det direkt kontraproduktivt att engagera oss i, låt oss säga, Moderaterna. Att rösta på ett parti som vill sänka a-kassan eller göra det lättare att säga upp folk är, ur ett pragmatiskt perspektiv, att sitta vid en förhandling med ena handen bunden bakom ryggen. Vi väljer den politiska kraft som faktiskt vill att vi ska vara en jämbördig part vid bordet.

Gemensam framgång kräver balans

Som jag skrev i mitt inlägg ”Vad är egentligen meningen med facket?”, så föds vår sammanhållning på arbetsplatsen varje morgon. Den svenska modellen handlar inte om att sänka företagen, utan om att vi ska kunna ”vrida och vända” på argumenten tills vi hittar lösningar som fungerar för båda sidor.

Just nu upplever jag att balansen har tippat över till nackdel för oss som utför arbetet. Jag röstar för ett maktskifte för att jag vill ha ett Sverige där vi går framåt tillsammans – där företagens framgång och arbetarnas trygghet är två sidor av samma mynt.

Vad tänker du? Är det protektionism att skydda våra spelregler, eller är det helt enkelt det mest pragmatiska sättet att säkra framtidens jobb?