Resurser fördelas – eller bara för några?

Jag lyssnade på Henrik Jönsons videokrönika från lördag (23/5) där han kritiserar vänsterns förslag om miljardärskatt och hur det skulle skada Sverige. Det fick mig att fundera på något större: hur ska resurserna fordelas mellan arbetare och företagare – mellan personer som vill starta företag?

Sverige och företagen kan inte existera utan varandra. Det är ett ömsesidigt beroende.

Henriks argument utgår från ett bekant hot: om Sverige tar högre skatter, flyttar företagen utomlands och Sverige blir fattigare. Samma taktik som vid kollektivavtalsförhandlingar. När priserna sätts för hur mycket löneutrymme arbetarna får – då skriker företagen högt om att fackföreningarna är maktfullkomliga. Diskussionen om att begränsa fackets strejkmöjligheter kommer som ett brev med posten.

Här är motsättningen: vänstern vill att företagen delar bördan för att finansiera utbildning, vård och omsorg. Men höger motsätter sig de skatter som skulle möjliggöra det.

Här är frågan: Var går gränsen för vad företagen ska bidra med, och var börjar arbetarnas ansvar?

Let’s make a deal. Men denna gång inte bara för miljardärer och företagare – utan för arbetare, företagare och Sverige som helhet.